Pilgrimspass och pilgrimsstämplar har en lång historia inom den kristna pilgrimstraditionen. 

Dåtidens pilgrimer hade ofta ett pilgrimspass där prästen intygade att innehavaren var en sann pilgrim. Att visa passet gjorde det även lättare att få husrum för natten. Det handlade förr om att med pilgrimspasset i handen fritt kunna vandra genom Europa utan att bli stoppad av regler och gränser. Det handlade också om att med stämplarnas hjälp kunna redovisa de pilgrimsvandringar som var mer av en botgörningsvandring.

Även idag finns pilgrimspass, och precis som förr blir det en dokumentation över din vandring. I passet finns plats för stämplar som du samlar under vandringen. I dag är passen och stämplarna mer en fin symbol och ett trevligt reseminne – men kanske framförallt ett sätt att kunna redovisa att man minst gått de sista 10 milen – eller cyklat/ridit de sista 20 milen till Trondheim. Då erhåller man sitt diplom, Olavsbrevet. Det hämtar du ut på Pilegrimsgården alldeles i anslutning till Nidarosdomen i Trondheim. Även i dagens pilgrimspass kan en präst skriva sitt namn och ge välsignelse inför vandringen.