Om S:t Olav

Olav Haraldsson föddes 995 och växte upp i Ringerike. Som tonåring gick han ut på en vikingaräd som officer för styrande av England och Normandie. Han döptes i Rouen, och mötte den benediktinska orden. Strax efter, år 1015, lämnade han England för att göra anspråk på tronen i Norge. Ombord på fartyget hade han flera engelska biskopar, vilket tyder på att han redan då tänkte kristna Norge. Olav var uppenbarligen en mycket intelligent och beslutsam man med stor kompetens som politisk och militär strateg.

Under de första åren gick allt sin väg. Han var den förste kungen som hade effektiv kontroll över hela landet och så småningom etablerade han ett administrativt nätverk och ett rättssystem som höll ihop landet. Han gjorde flera missionsresor i delar av Norge där människor ännu inte hade blivit döpta, speciellt i inlandet och i norr. Han gav kristendomen en permanent bas genom att till exempel bygga kyrkor.

Han var mindre framgångsrik på att bygga lojalitet och vänskap mellan de tjänstemän som kände sig hotade av den växande centrala monarkin. I England fanns den starka danske kungen Knut, som skulle återta Norge. Han köpte lojalitet genom norska ledare. Missnöjet med Olav ”hårda kontroll” växte. Detta ledde till att makten gled undan kung Olav, och han var tvungen att fly.  

Här finns historier om människor.
Fotspår som trampat, stigar som skapats.
Här har de kommit, stannat och fortsatt på sin färd.
En svunnen tid som lever i sägner.
Här finns långsamheten. Friheten. Tystnaden.
En levande bygd i spänning och mystik.
Så har det varit, så ska det bli.
Där resan består av små sekunder av inre frid.

 

Kort filosofisk beskrivning av Selånger pilgrimscenter.

Hans sista år, 1030, tillbringade han i Kiev, en stad som redan hade varit ett andligt center i Östeuropa, med en stark återhämtning i teologi, filosofi, kloster och konst. Under sommaren gick han i land i Selånger i Sverige för att försöka ta makten i Norge igen. Det avgörande slaget stod vid Stiklestad den 29 juli. Som var ett resultat av en klassisk krigsblunder varav Olav dödades. Hans kropp smugglades bort och begravdes i en sandbank där Nidarosdomen nu står.

Snart började det hända konstiga saker. En solförmörkelse blev omedelbart kopplad till slaget, som en varning om vrede från himlen och ett tecken på att Stiklestad hade samma ljusstyrka som Golgata, där det också var ”mörkt vid middagstid”. Det gick rykten om plötsliga helanden. Det gällde bland annat en av männen i kungens hov, Tore Hund. Han hade ett sår i handen som omedelbart läkte när en droppe blod föll på kungen. Han står upp och gick på pilgrimsfärd och försoning till Jerusalem.

 

Helgonförklaringen

Strax efter slaget, började rykten gå att människor hade blivit botade för sina olika skador och sjukdomar från St Olav. 3 augusti år 1031 blev hans grav vid Nidelven öppnad under överseende av biskop Grimkjell. När kistan öppnades fick folk se att kungens hår, skägg och naglar hade vuxit. Hudfärgen var frisk som om han sov. Detta ansågs som ett tecken på att kungen var en helig man. Han placerades i en kista och flyttades till en av byns kyrkor. Inte långt efter började pilgrimer strömma till från när och fjärran.